PUBLICATIONS-TEXTS

JESSICA FAISS
BIOGRAPHY
MAGASINERAD TID, HELSINGBORGS DAGBLAD AUGUSTI

Pressrelease Exhibition Pool-2006

Jessica Faiss has chosen the seemingly static video loop as her working material. She starts with footage of continuous states, repeated actions, monotonous sequences. Her subject-matter sometimes forms a natural temporal and visual loop already on this initial level of observation. She may shoot from inside a driverless commuter train (Odaiba, 2004) or record an eventless car ride through a splattered windshield (Desert, 2001). Her videos may also be predicated on man-made objects, but in their finished state it is no longer possible to tell whether these are inanimate or animate (Boots, 2002; Runway, 2002). She reformulates the 'empty time' we may experience as we perform necessary but transitory routines. She articulates our longing for 'simplified imagery'. She puts her own visuals through a process of intuitive and precise editing that charges them with invisible speculation. We are not surprised to hear that Jessica Faiss has come to video through painting. The exhibition is entitled Pool, which can be defined as 'a place in a river where the water is deep and still'. It contains two new works, both produced at CRAC in Stockholm in 2006.

Immediately after entering the gallery through a curtain of matte black plastic we encounter Halong (digital video loop, DVD, 4,5 min). The work is projected onto a suspended wooden board (200 x 275 cm). The almost monochrome seascape was shot on a misty day from a boat in Halong Bay in northern Vietnam. The travelling reflects the trajectory of the vessel (through the calm waters of real time), but also the disappointment of the tourist (this is a much-visited resort where the sun usually shines) and the baggage of the TV-generation filmmaker or artist (who must relate to the violent recent history that any East Asian landscape inevitably evokes). The piece alludes to the usual cinematic images of the region. Yet it also evokes the blurry landscapes and seascapes that embodied the impressionist movement in painting one hundred years before the war in Vietnam.

On the wall of the second, smaller, gallery space we see a smaller projection. It is the work that gave the exhibition its title. Pool (digital video loop, DVD, 21 min) is a filmed account of how the blue-tinted basin of a private swimming pool is being filled with water. The carrying out of this utilitarian task is depicted in relentlessly monotonous images and sounds, which in fact are so mind-numbingly predictable that they seem to cancel out themselves. Nothing 'happens'. While we are waiting, the moving image moves nowhere. It becomes suspended in the incompletion of repetition. It becomes a still. Does it also become 'deep and still'?

Katalogtext till utställningen ”Mörkrets Hjärta” november 2004

 

Jessica Faiss resor

Att åka taxi genom staden är en av mina favoritsysslor. Jag låtsas att vara okänd i min egen stad och tittar trött ut genom fönstret på byggnader, människor och andra bilar utanför. Det är bara en av oändligt många möjliga vyer runt om på jorden. Den kvinnliga rösten från taxins Global Positioning System säger mjukt; behöver göra mycket mer idag. Jessica Faiss videoverk kan liknas kapitel i en antologi om destinationslösa färder. Man förflyttar sig genom rum och landskap utan att någonsin komma fram, ständigt sökande efter något outtalat. På samma sätt som i roadmovien är resan i sig själv huvudtemat medan landskapet är den estetiska ramen. Färgerna hon använder är nedtonade, på gränsen mot svartvitt. Tempot är lugnt; det är som att befinna sig i ett drömliknade tillstånd. Att resa, att förflytta sig, att transporteras kan vara en metafor för individens inre utveckling, livets små och stora förlopp och sökandet efter svar på livets existentiella frågor. Är livet en enda lång resa?

Kamerans lins är mycket närvarande i hennes verk. Den åker statiskt genom miljöerna med blicken fryst i en enda riktning.  I  Boots (2002) skjuts kameran framför ett par ben som målriktat går genom en starkt upplyst korridor. Den paranoida kameran har en förföljare med ett ovanligt fashionstatement; nätstrumpor i gummistövlar. I verket Rullband (2002) står kameran still medan ett rullband glider fram mot betraktaren. Bildens fokus är ljuspunkten i slutet av rullbandet. I motsats till ljuset som väntar den döende vid tunnelns slut, håller sig denna ljuspunkt på behörigt avstånd. En linsreflex finns med i bilden som för att ytterligare skapa distans. Videon befinner sig, liksom rullbandet, i en ändlös loop. Tiden det tar att komma fram minskar för den som transporteras på bandet, medan bandet självt aldrig når sitt mål. Det ändlösa möter vi även i verket Hav (2001). Den horisontlösa havsytan reflekterar himlen, döljer havsdjupet och låter vågorna åka över enorma avstånd. Här ser vi havets poesi i sin renaste form.

Desert (2001) är en mycket vacker landskapsmålning, återgiven som rörlig bild.

Vi åker buss genom en egyptisk öken i slowmotion. Bilrutan är prickig av damm och skit; en slöja mellan betraktare och bild. Av Jessica Faiss alla åkningar är denna den mest poetiska och den som mest får mig att tänka på resan som metafor för livets förlopp.

 

Marianne Zamecznik

Free lance curator, Oslo

© 2019 Jessica Faiss. All rights reserved

LINK